Loppisfynd


Detta köpte jag på loppis i mellansverige förra veckan. Ett ägg i snidat trä med tillhörande äggkopp. Mycket skön att hålla i handen och fundera för sig själv. Pris 1:-
En krage med hemgjorda frivoliter ett hantverk som håller på att glömmas bort. Pris 1:- ( värde stort några 100:- tippar jag.) Samma typ av frivoliter gjorde farmor till den yngstes dopklänning som jag sydde själv.
En lykta eller kalk i blått glas, pris 1:- Är en rund upphöjning i botten så det är nog ingen ljuslykta som jag trodde. Nån som vet vad det är?
Ett antal tunna glas på fot med etsning pris 1:- st + några småsaker till. Alltihopa gick på 20:- men i kassan så drog dom av 50% så slutsumman gick på 10:-
Jag är som Emil....bara strör pengar omkring mig!
Hälsar en nöjd Madonna tillika sparsam fru
Dags att städa upp i det förflutna...

Just nu förhandlar svenska Sametinget med Historiska museet i Stockholm - en av de 13 institutioner i Sverige som har samiska skelettsamlingar. I slutet av november ska ett slutmöte hållas och sedan ska Sametinget rapportera till regeringen vad man kommit fram till och hur Sametinget tycker att frågan ska hanteras i fortsättningen.
Läs hela artikeln i NSD
http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=4171755
Djursex

men vilket val har dessa som också är GUDs varelser....
http://www.expressen.tv/nyheter/Inrikes/1.1367970/hon-ovar-sin-hund-till-porrfilm
Första snön



En solig dag och den första snön har kommit. Började dagen med att simma en timme. Efter en del ärenden kom jag hem vid lunchtid till en vovve som ville ut i snön. Solen lyste så lockande att jag packade rryggsäcken med lite rökt fläsk smörgåsar och kaffepannan. Sen bar det iväg upp på berget. KommendorHan var överlycklig... gjorde riktiga tigerskutt. Snart sprakade brasan och kaffet kokade. Efter ett tag kom en äldre farbror gående med stavar. Han både såg och hörde illa men han stannade till när han kände kaffedoften.....så jag bjöd honom förstås på en kopp nykokt kaffe. Han var helnöjd. "Aldrig hade jag väl kunnat drömma om att jag skulle träffa på en dam i skogen som bjöd mig på kaffe" var hans kommentar.
Arbete men ändå inget jobb...

Just nu passar jag komendorHan/hunden sen två veckor. Sonen är i Skåne och besten bor hos oss. Det innebär ut och gå i alla väder. Dessemellan är det jobbsök som gäller. Jag är inte lagd att vara arbetslös, jag blir typ nervös och rastlös av det. Aldrig är man ledig heller och ingenting går att planera. Idag har jag bokat arbetsplatsbesök, besökt Arbetsförmedlingen, cyklat på motioncykel 60 min (i morse) , duschat och tvättat håret, varit ut med hunden x 4, hämtat stövlarna hos skomakarn (220:-) Ringt några telefonsamtal, mailat retreatledargruppen, mailat skolan, mailat fyra ev framtida arbetsgivare och berättat att jag är ledig för tillfället, köpt biff förr 99:-/kg på coop, städat i papper och slängt, sorterat betyg, begjort tjänstgöringsintyg från mitt senaste jobb. Nu är det bara middan kvar och ut med hunden x 3 innan det är kväll. Imorgon blir det ungefär samma + ett sk nätversmöte på kvällen. Onsdag - torsdag och fredag blir det work shops i Luleå. Hur man lär sig söka jobb, skriva cv, telfonvett, presentationsteknik. Det är ganska kränkande efter 37 tjänsteår men det är bara att hålla god min.
3:e november

Och tänk vilken ljus dag det har blivit för oss alla. Kolla också in ljuset på Mariaikonen till vänster.
Änglabön i höstens tid

Jag talar till mina vuxna barns änglar:
Följer ni dem fortfarande?
Bär ni deras önskningar i era händer?
Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet?
Och när de förnekar er och livet,
vänder ni er bort och gråter,
men stannar kvar?
De behöver er,
mera än då de var små,
de behöver er förtvivlat,
för ungdomen är den svåraste tiden.
Allting ska göras på egen hand,
man skall rycka sig lös,
tänka igenom allt själv,
vill inte veta av änglar.
O, mina vuxna barns änglar!
En mor får inte längre ingripa.
Men ni får.
En mor kan inte längre råda,
men er visdom är Guds.
Dröj kvar hos mina vuxna barn, änglar!
Hjälp dem att vandra i snårskogen
att finna den rätta vägen,
deras enda väg! Av Viola Renvall
Att ha barn betyder visst vedermödor fast dom blir vuxna. En bor tillfälligt på annan ort och studerar, hemmet är magasinerat så länge, ingen lätt situation när man har barn. En flyger och far, var och varannan vecka till skåne på vidareutbildning inom jobbet, husdjur skall passas. Den tredje är ute på hala mörka vägar och kör med sitt nytagna körkort. Gud var med dom mina barn.
Vi tänder ett ljus

men dom ljusen man tänt är av levande sort, och särskilt idag är dom många.
Nu söker sig tankarna lite tafatt, en annan underlig bana.
I förtvivlans och saknadens skymning och natt, ett ljus som ger tröst vill man ana.
Det ljuset får namn i ens barnsliga tro och aldrig i vetenskapstermer,
men det är på det ljuset det måste bero att ljuset på gravarna värmer.
Ja värmer det gör dom oss själva nånstans, men också de bortgångna kära,
för den blick som var hennes den röst som var hans, kan kännas så märkvärdigt nära.
Tack Gud för den särskilda värmande glöd, dom ljusen nu har som vi tände,
för den säger att kärlek besegrat all död, tack vare den son som du sände.
Atle Burman

Här är baksidan av Allhelgonahelgen och andra helger. Billiga plastljus som lämnar efter sig en massa sopor.
Bilden är tagen på Laitis kyrkogård på våren. Vi tänder numera ett batteriljus i lyktan på mammas och pappas grav i Harads som lyser hela vintern. Inte riktigt samma sak men klimatsmart. Sparar bensin och plast. Hemma tänder jag levande ljus varje helg i lyktan på bron och tar själv hand om soporna. Jag tror det är tanken som räknas inte var någonstans det sker.