Madonna

Hemma igen efter en veckas pilgrimsvandring i Vadstena. Underbara dagar med sommarsol och bara ben. Allting slog ut och mycket blommade. Jag bodde på pilgrimscentrat med mina kamrater och alla andra studenter från övriga institutioner. Många givande samtal, sköna vandringar och en hel del annat. Bla. besök hos Birgittasystrarna där jag fick lyssna både på sjungen och läst tidegärd. Vilken rytm... vilken känsla... otroligt vackert. Stadsvandring en kväll i Vadstenaoch besök på naturreservatet Omberg vid Vättern hann jag med. Har sett min första bokskog, massor av ekar och hav av blommande vit och blå sippor.
På hemvägen hann jag med ett besök hos dotter i Uppsala innan flyget tog mig hem till norr igen. Hemma har det också hänt saker, snön är i stort sett borta och fåglarna har värsta konserten. Jag och lillhäxan har hittat två tussilago på vårt hemliga ställe ....alltid något, och man märker att knopparna är på bristningsgränsen
Fler bilder så småningom

 Vi lever i en tid då allting snurrar allt fortare. Utbrändhet har blivit en folksjukdom. Även små barn uppvisar stresssymtom. Ungdomar har ständigt mp3-spelaren i öronen. Tystnad och stillhet har blivit en bristvara.
Retreat är att dra sig tillbaka, för att finna vila, inre samling och orientering i den livssituation man befinner sig i.
"Följ med mig, bort  till en öde trakt,
så att vi får vara ensamma och ni kan vila lite"  säger Jesus till lärjungarna. (Mark 6:31)
Orden grep mig direkt....
Uppmaningen..... Följ med mig....vi går tillsammans, vi slår följe...   Följ i Jesu fotspår, följ vägen, Jesus är vägen, sanningen och livet.
Vart skall vi?......... bort till en öde trakt.......... öde = ensam, ödslig, tom, obrukad, naken, tyst ? Till en plats som är obrukad, ensam ödslig och tyst. Var finns den platsen? Hur långt är det dit? Och om vi alla skall dit är ju den platsen inte särskilt öde längre. Finns den platsen närmare än vi tror? Kan den finnas inom var och en? I så fall är det nära dit.
Syftet......Så vi får vara tillsammans och ni kan vila lite. ....  Vilka vi? Jesus är den ena i alla fall. Där kan jag vila när jag är trött. Där kan jag hämta kraft, energi och inspiration. Inte prestera, inte jaga efter framgång (eller jobb) inte drunkna i krav. Inte bli bedömd eller vägd i en vågskål. Bara vara. "I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla utan krav." (ps 522)
Jag lugnar mitt sinne så att rösten som viskar i mig kan bli hörd. Lyssnar till mitt hjärta eller mitt inre. Och det är hela saken med retreat. Det enkla och självklara. Det räcker gott.
Här blir alltså tystnad nästa vecka

 Jag har varit på resa till grannlänet.
Tredje terminen i min utbildning till retreatledare. Ännu ett tillfällle för reflektion och föreläsning  i andlig vägledning.....
Vägledning behöver man ju själv och......
nu skall man vägleda andra.
Det gäller att ha en ödmjuk inställning och även att låta sig vägledas av en högre makt.......
Känn ingen oro, allting vilar i din Faders händer.....
Det kommer att ordna sig sa en kurskamrat och det tror jag på.....!

 Under fastan kan man avstå från en hel del i våra liv  som vi annars tar som självklara.... Att fasta helt från mat kan vara hälsovådligt, men att försöka avstå från andra självklara saker kan vara nyttigt. Att ställa bort bilen en tid, och i stället åka buss och promenera kan få en att tänka på miljön. Att lägga bort mobilen och i stället skriva några brev kan få en att tänka lite långsammare...
Att avstå från allt onödigt som inte är bra för oss som bakverk, godis, alkohol kan också vara välgörande för hälsan. Att stänga TV och umgås med familjen någon kväll i veckan kan stärka gemenskapen men också vara början till en diskussion med barnen.
Att regelbundet meditera, är ett sätt att tysta ner det yttre larmet , för att i tystnaden kanske uppfatta Guds tilltal eller den inre rösten.
Tag en kvart varje morgon efter toabesöket och drick ett glas vatten.
Sätt dig ner på din pall eller kudde och andas lugnt. Böj huvudet lite lätt framåt, och slut ögonen. Andas sakta och blicka med din fantasis hjälp in i ditt hjärta och led dina tankar, från huvudet ned till hjärtat . Vid varje andetag kan du upprepa "Jesusbönen" tyst för dig själv.
"Herre Jesus Kristus, förbarma dig över mig" Tänk orden sakta vid varje andetag.
Om vi är många som mediterar ungefär samtidigt ( mellan 06-07 ) så tror jag att det kommer kännas av på något sätt....... Det går förstås att meditera på kvällen om det passar bättre, tex mellan 22.00-23.00 när huset börjar komma till ro. Lycka till Madonna

  klicka på bilden

Om man tittar riktigt noga kan man urskilja ett kors bland trädtopparna...Det gäller att titta riktigt noga för att urskilja det viktiga bland allt annat jox.
Så är det... titta riktigt noga och lyssna uppmärksamt, om du vill se eller höra!!
Den som inte är mottaglig varken hör eller ser.
Att man plötsligt ser eller förnimmer något övernaturligt kan tyckas skrämmande. Det betyder bara att man öppnat dörren för något som alltid funnits. Väsen, änglar och knytt finns.... vill man inte ha med dom att göra så är det bara att stänga dörren. Sak samma med Gud ...det är bara att stänga dörren om man inte vill..
Att det kan vara skrämmande har nog mer att göra med den egna rädslan

Dock kan det  finnas onda makter och demoner. Tyvärr vet jag inte så mycket om sånt. Man ska nog inte leka med sådana krafter eller underskatta dom. Det bästa är nog att säga "vik hädan" och använda korset.
För det mesta är det nog bara den egna fantasin och rädslan det handlar om.
Lämmna det i Guds händer - han är ju ändå vaken hela natten. Natti-natti

  Fortsättnig från Munkvikens reatreat......
På min morgontur passerade jag en liten å med strömmande vatten. Detta foto är taget från bron som gick över ån. Denna stuga såg ut som en ombyggd kvarn. Kanske har även bockarna Bruse gått över denna bro....

När jag stod där och betraktade strömmen tänkte jag att nu det är bara Näcken som fattas.
När jag var barn på 50-talet växte jag upp vid Luleälvens strand alldeles nedanför Edeforsen. För att hålla oss barn borta från forsen innan vi lärt oss simma skrämdes vi för Näcken. "Han tar alla barn som inte kan simma" sa mamma.
Detta plus att vi fick fri tillgång till båten och fri vistelse på älven höjde motivationen att lära sig simma snabbt. Därför tog jag simborgarmärket redan vid 7 års ålder och sen gav jag mig ut på älven ensam. Att ro hade jag lärt mig redan innan.
Att vi barn kunde ro var viktigt för familjefösörjningen. Varje kväll fiskade vi efter lax och eftersom både jag och min äldre bror kunde ro fick vi vara med och hjälpa till i alla fall till famåt 2400 sen fick vi gå och lägga oss.
Att ro en "draga" (fiskenätet) fordade två båtar och två personer i varje båt, en som höll båten på rätt köl och en som höll i "telen" ( änden på nätet) och ett drag tog ungefär 4 timmar och sträckte sig c:a 3 kilometer. När vi barn var med stannade ju hela fångsten i familjen vilket var anledningen att vi måste hjälpa till. Snacka om att man var less ibland. Men nu blev det ett sidospår märker jag.
To be continune....

Här kommer en ny bild från stillhetens paradis. Om du klickar på bilden blir den större. Kommer inte på hur man lägger in flera bilder samtidigt så jag skickar någon då och då istället.

     Interiör från kapellet i Munkviken. Fler bilder följer snart.......