Dags att städa upp i det förflutna...



Just nu förhandlar svenska Sametinget med Historiska museet i Stockholm - en av de 13 institutioner i Sverige som har samiska skelettsamlingar. I slutet av november ska ett slutmöte hållas och sedan ska Sametinget rapportera till regeringen vad man kommit fram till och hur Sametinget tycker att frågan ska hanteras i fortsättningen.
Läs hela artikeln i NSD
http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=4171755

Första snön


En solig dag och den första snön har kommit. Började dagen med att simma en timme. Efter en del ärenden kom jag hem vid lunchtid till en vovve som ville ut i snön. Solen lyste så lockande att jag packade rryggsäcken med lite rökt fläsk smörgåsar och kaffepannan. Sen bar det iväg upp på berget. KommendorHan var överlycklig... gjorde riktiga tigerskutt. Snart sprakade brasan och kaffet kokade. Efter ett tag kom en äldre farbror gående med stavar. Han både såg och hörde illa men han stannade till när han kände kaffedoften.....så jag bjöd honom förstås på en kopp nykokt kaffe. Han var helnöjd. "Aldrig hade jag väl kunnat drömma om att jag skulle träffa på en dam i skogen som bjöd mig på kaffe" var hans kommentar.

Arbete men ändå inget jobb...

   Dagarna blir allt kortare och snön lyser med sin frånvaro. Jag tillhör dom som tycker att allt blir lättare när snön kommer. Det innebär ljuset för mig, det som är nu är värsta tänkbara väder. Mörkt, regnigt, frost och halka hela tiden. Nej tacka vetja riktig vinter.
Just nu passar jag komendorHan/hunden sen två veckor. Sonen är i Skåne och besten bor hos oss. Det innebär ut och gå i alla väder. Dessemellan är det jobbsök som gäller. Jag är inte lagd att vara arbetslös, jag blir typ nervös och rastlös av det. Aldrig är man ledig heller och ingenting går att planera. Idag har jag bokat arbetsplatsbesök, besökt Arbetsförmedlingen, cyklat  på motioncykel 60 min (i morse) , duschat och tvättat håret, varit ut med hunden x 4, hämtat stövlarna hos skomakarn (220:-) Ringt några telefonsamtal, mailat retreatledargruppen, mailat skolan, mailat fyra ev framtida arbetsgivare och berättat att jag är ledig för tillfället, köpt biff förr 99:-/kg på coop, städat i papper och slängt, sorterat betyg, begjort tjänstgöringsintyg från mitt senaste jobb. Nu är det bara middan kvar och ut med hunden x 3 innan det är kväll. Imorgon blir det ungefär samma + ett sk nätversmöte på kvällen. Onsdag - torsdag och fredag blir det work shops i Luleå. Hur man lär sig söka jobb, skriva cv, telfonvett, presentationsteknik. Det är ganska kränkande efter 37 tjänsteår men det är bara att hålla god min.

3:e november

   Den 3:e november -85 dog pappa. Det var ju inte så länge sen tycker jag, men när jag börjar räkna är det ju 23 år sen!  Var har tiden tagit vägen. Den 3:e november och Allhelgona helgen var i flera år en tung tid. När vi 1990 fick vårt tredje barn kände jag att nu är det dags att bryta den känslan. Vi bokade dop just den dagen för bägge våra pojkar. En fantastisk upplevelse där 10-åringen bar fram den nyfödde. Systern då 15 år, och döpt året innan, skötte tillsammans med prästen cermonin. Tre år senare var det dags för mamman.  Lagomt till sin 70-års dag i november lät hon döpa sig i hemkyrkan. Så nu är hela familjen på Herren Jesu Kristi befallning döpta i Svenska kyrkan.
Och tänk vilken ljus dag det har blivit för oss alla. Kolla också in ljuset på Mariaikonen till vänster.

Änglabön i höstens tid


Jag talar till mina vuxna barns änglar:
Följer ni dem fortfarande?
Bär ni deras önskningar i era händer?
Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet?
Och när de förnekar er och livet,
vänder ni er bort och gråter,
men stannar kvar?
De behöver er,
mera än då de var små,
de behöver er förtvivlat,
för ungdomen är den svåraste tiden.
Allting ska göras på egen hand,
man skall rycka sig lös,
tänka igenom allt själv,
vill inte veta av änglar.
O, mina vuxna barns änglar!
En mor får inte längre ingripa.
Men ni får.
En mor kan inte längre råda,
men er visdom är Guds.
Dröj kvar hos mina vuxna barn, änglar!
Hjälp dem att vandra i snårskogen
att finna den rätta vägen,
deras enda väg!                      Av Viola Renvall

Att ha barn betyder visst vedermödor fast dom blir vuxna.  En bor tillfälligt på annan ort och studerar, hemmet är magasinerat så länge, ingen lätt situation när man har barn.  En flyger och far, var och varannan vecka till skåne på vidareutbildning  inom jobbet, husdjur skall passas. Den tredje är ute på hala mörka vägar och kör med sitt nytagna körkort. Gud var med dom mina barn.

Vi tänder ett ljus

 Nu är det den tiden då dagen är kort, och nätterna mörka och långa,
men dom ljusen man tänt är av levande sort, och särskilt idag är dom många.

Nu söker sig tankarna lite tafatt, en annan underlig bana.
I förtvivlans och saknadens skymning och natt, ett ljus som ger tröst vill man ana.

Det ljuset får namn i ens barnsliga tro och aldrig i vetenskapstermer,
men det är på det ljuset det måste bero att ljuset på gravarna värmer.

Ja värmer det gör dom oss själva nånstans, men också de bortgångna kära,
för den blick som var hennes den röst som var hans, kan kännas så märkvärdigt nära.

Tack Gud för den särskilda värmande glöd, dom ljusen nu har som vi tände,
för den säger att kärlek besegrat all död, tack vare den son som du sände.
Atle Burman

 
Här är baksidan av Allhelgonahelgen och andra helger. Billiga plastljus som lämnar efter sig en massa sopor.
Bilden är tagen på Laitis kyrkogård på våren. Vi tänder numera ett batteriljus i lyktan på mammas och pappas grav i Harads som lyser hela vintern. Inte riktigt samma sak men klimatsmart. Sparar bensin och plast. Hemma tänder jag levande ljus varje helg i lyktan på bron och tar själv hand om soporna. Jag tror det är tanken som räknas inte var någonstans det sker.

Platsannons

 Sen några dar tillbaka står jag till abetsmarknadens förfogande. Jag är ledig men ändå inte. Nu börjar jakten på jobb och  det är ingen lek. Att gå hemma är ingen höjdare även om jag kan hålla mig sysselsatt. Så därför:
"Jag är den ni söker; flexibel, stresstålig, kompetent, lojal och helt utan planer på att bli gravid!
Jag är dessutom ovanligt frisk, har aldrig ens huvudvärk, men har för säkerhets skull tagit influensavaccin i veckan. Jag har en lång meritlista och är dessutom väldigt social och genomtrevlig. Du som har något intressant att erbjuda hör av dig snarast.....

Vilka vävar...



Här kommer lite bilder från ett studiebesök i Bollstabruk utanför Kramfors. Kerstin Molander den sista riktigt skickliga damastväverskan i Sverige. Hon väver främst till kungliga slottet och till kyrkor. Altardukarna i St Klara kyrkan i Stockholm tex. Även albor servetter dukar etc. Här är det handspunnet som gäller. En större duk tar en månad att väva och en mindre löpare lite mindre. Tyvärr vill ingen lära upp sig efter henne det är för tålamodkrävande. Dessutom börjar det bli svårt att få tag i handspunnet  lin ja lin över huvudtaget som inte är förstört av kemiska och maskinella insatser. Hon har en hemsida www.kerstinmo.se  om intresse finns. Liljan är sommarens sista påminnelse, minns knappt att det varit sommar i år.

Skolstart

 Nu bär det av söderut..... Studentliv en vecka. Skall ut i skogen och söka kantareller runt Härnösand.
Hoppas på givande föreläsningar och trevligt samkväm med mina medstudenter. Tisdag kväll skall vi besöka en medeltidskyrka och Mo- Kerstin som väver de underbaraste linnevävar. Hon är hov-väverska och förser både slott och kyrkor med sina alster.
Om en timme går bussen och beräknad framme ca 2100. Skulle väl hamna i Thailand om det var flyg i stället för buss. Ha det.....

Haparanda - Smygehuk till fots

Jag är lagledare för ett lag som är med i ett friskvårdsprojekt kallat Livslunken. Det innebär att vi har på oss en stegräknare all vaken tid som räknar hur mycket vi går och resultatet för vi in på en speciell sida via datorn. Vi har på kartan startat i Haparanda och målet är Smygehuk i Skåne. Vecka 16 gick starten och för närvarande befinner jag mig i Hudiksvall och datorn har räknat ut att jag bör vara framme den 6 januari 2009.
Eftersom jag cyklar dagligen c:a 2 mil kan jag omvandla det till steg. Trädgårdsarbete går även det att omvandla till steg vilket gjorde att plattläggningen under semestern blev rena racerpromenaden. Förra tisdagen blev det dagsrekord med 90 minuters cykling samt 3 timmars urstädning av dotters lägenhet inklusive fönsterputsning och rensning av avlopp. Det motsvarade 45000 steg.... på en dag!!! Att jag knappt kom ur sängen nästa dag, är ju en helt annan sak. Ont skall med ont fördrivas så jag kastade mig på cykeln dan efter som vanligt, och ser man på, det hjälpte.
 Här hemma är allt som vanligt igen, tvättmaskinen snurrar på efter 3 veckors semester. Sonen har kommit hem som ni förstår. Borta bra men hemma bäst. Han ringde mig på jobbet första dan han var hemma
-Mamma vad det är skönt att vara hemma och kunna stiga upp och gå i kylen och äta sig mätt...!!! -När kan vi övningsköra?
Ja dagarna fylls av matlagning och tvätt och övningskörning. Uppkörningen närmar sig och räkningarna droppar in. Det är bara att betala och se glad ut. Lovade nämligen att betala körkortet om han inte började röka eller dricka. Det var det väl värt?
Igår var KommendorHan och jag på en blåbärsplockartur. Inte minsta kantarell såg vi och knappt några blåbär heller, 1 liter fick jag ihop. Ingen björn såg vi, däremot vimlade det av pensionärer som damsög skogen på blåbär. Har därför beställt via blocket några kilo färdigrensat som jag skall hämta imorgon.

Spåra kantareller..

 Igår cyklade jag förbi Kvantum på hemvägen och införskaffade en påse kantareller. Jag har nämligen fått indikationer på att det växer sådana i trakten. Tyvärr vet jag inte var jag skall leta så jag tänkte skaffa hjälp. KomendorHan skulle komma och vi skulle vara hundvakt. Nån nytta skall man väl ha av kräket så nu skall han läras upp att hitta kantareller tänkte jag.
Jag planterade kantareller lite var stans och sen började spårandet.
Redan från tidigare kan han spåra plättar!! Lätt som en plätt att lära honom det men..... det här visade sig vara svårare. Efter timmars jobb började han få grepp om att gammelmatte hade blivit galen som trodde att dessa äckliga tingestar var plättar.


  Huruvida han kommer ihåg sina nya kunskaper nästa gång är ju svårt att veta. För säkerhets skull skickade jag hem alla kantarelller han bitit i med förhållningsorder att fortsätta träningen hemma med husse. För att få sonen att nappa på idén utmanade jag honom med att säga  -Han klarar det aldrg ! Han är inte tillräckligt klok.
Så får man inte säga om sonens ögonsten så nu vet jag att han kommer att vilja överbevisa mig och träna oavbrutet. Lättlurad...

Skrubb

Dagens gåta: Vad är en skrubb?
Svar kommer strax.

Plattor i minut och parti

                   
                 
Nu är semestern slut, två veckor är för lite men jag måste spara till senare. Några lata dagar har det blivit men..... mycket jobb. Vi har lagt plattor, 400 stycken närmare bestämt. Runt hus, runt rabatter, runt grillhuset, runt växthuset ja runt allt som bara är möjligt. Det blev liksom en sjuka till slut. På kuppen har både maken och jag fått "skurgumsknän". För den som inte vet vad det är, så fick gummorna sånt förr när dom låg på knä och knäskurade golven. Knäna blir röda och svullna typ.  Det kan ju också vara ett tecken på intensivt bedjande vem vet?
Idag bär det av till jobbet, via cykel förståss. Sonen åkte igår till Umeå för tre veckors jobb. Han hotade med att stanna där över helgen med en kompis. Jag är inte van att han är borta men vad ska man göra? Han är ju myndig om nån månad så det är bara att vänja sig. Lite extra semester vad gäller tvätt, matlagning och handlande av typ 10 l mjölk åt gången blir det när vi bara är på två. Tvättstugan ser så underligt tom ut.
Någon vidare sommar har det inte varit hitills och någon värre myggplåga har jag inte upplevt på många år. Trots spiraler och djungelolja så blir man attackerad av dessa plågoandar. Fåglarna trivs däremot och det verkar vara massor av fågelungar i buskarna.
Nu har det äntligen kommit igång i växthuset. En månad försent pga renovering men nu så....
                                      
Tomaterna är på gång och äntligen även gurkan. I mitten växer oregano, persilja, mynta, paprika, vitlök och basilika. I nästa kommer rädisor och purjolök. Längst in sallad och dill och melonen som verkar bli en flopp, den frös om fötterna en natt och det tog fast den rejält.  I hörnet bakom stolen växer en nyinköpt vindruva.
Nu skall jag äntra monarken och cykla på jobbet hälsar Madonna

Trevlig midsommar

    >Trevlig midsommar önskar jag alla läsare....  Här sitter katten beredd om mamma skall iväg typ.....

Att bli mamma...

Idag är det 34 år sen den äldsta föddes. En torsdag och med värsta värmeböljan. Vilken lyckodag det var.... känna lukten av henne. Det är stort att bli mamma. Det  har  i och för sig varit lika stort med de andra två som kom sen.

Här har varit bloggpaus ett tag av olika orsaker. Men nu skall det bli bättring.
Växthuset är äntligen klart och det kommer bilder snart.

Bloggpaus...

  Upptagen med annat .... sista rycket för terminen

I tystnad och stillhet

 I morgon åker jag på ett par dagars retreat tillika tar jag examen som retreatledare.
Skall bli skönt med lite andhämtning.
Under ett retreat gör man plats att möta sig själv och lyssna till sitt inre.
En erfarenhet som alla borde unna sig i det höghastighetssamhälle vi lever i nu.
Det är då man kan tycka sig se en glimt av Gud under ett ögonblick. Under meditation andas man ut sin oro, sina bekymmer och sin längtan samtidigt andas man in kärlek, ljus...Känn ingen oro, känn ingen fruktan. Den som har Gud kan ingenting sakna.
Det är ett tillfälle att försöka uppfatta Guds tilltal. Gud ropar inte, utan viskar väldigt lågt. Man måste anstränga sig för att höra.

Det kom ett mail....

Först blev jag inbjuden till en väns disputation. Som en följd av hennes utskick fick jag meil av en annan vän, tillika kursare för 6 år sen. Livet går framåt och hon studerar och har sig ....och har precis blivit mamma. Ett meil betyder så mycket...... Undrar hur det gick för alla andra...?

Nu kommer våren

 Blåsippan ute i backarna stå...... ja det fick vi lära oss i skolan. Varje vår sökte vi barn efter den förunderliga blomman som både kunde niga och prata. Aldrig lyckades vi hitta någon. Men nu har det hänt. Efter snart femtio år, har jag nu äntligen fått se den eftertraktade blåsippan  i Härnösand.
Veckan har varit givande med en pilgrimsvanding måndag kväll, givande föreläsningar och seminarier. Själv har jag berättat om hedersrelaterat våld och vi har sett filmen "när mörket faller". Under onsdagens mässa tjänstgjorde jag  i domkykan, där jag hjälpte till att dela ut sakramenten. Det gick bra och jag hade inte en aning om att det var domprosten jag assisterade. Tydligen var självaste biskopen en av gästerna men det visste jag inte heller och inte är jag så brydd. Som gammal husmor kan jag både duka och duka av ett bord , och utspisa gäster. Inget märkvärdigt alls det är mer själva innehållet i bespisningen som är eljest.
Nu bär det av på jobbet...

Kristendom för ateister..



Olle Carlsson har under sina 25 år som präst sällan stött på en tvättäkta ateist. De allra flesta tycks, särskilt i livets svåra stunder, känna en närvaro av något större.

Kristendom för ateister gör upp med fördomar om vad en kristen tro måste vara. Den pekar istället på den längtan som många idag bär på efter detta något.

Finns Gud? Vem är Gud? Prästen Olle Carlsson tar i sin bok Kristendom för ateister upp de riktigt stora frågorna, men på ett sätt som gör att alla känner sig accepterade. Hur kan man tillexempel vara kristen och homosexuell, feminist, tro på Big bang? I boken punkterar han myterna om vad vi "får" och "inte får" tro.


Tidigare inlägg