Ormar finns....
i jakten på barnen som gömde sig skrek "Syns inte...syns inte.....finns inte...
Jag är en ganska orädd person. Jag är inte rädd för kryp, getingar, björnar, våldtäcksmän eller ens konflikter. Jag känner mig trygg och frimodig utom när det gäller orm. ..! Jag har någon slags medfödd skräck-fasa för ormar. Inte så att det begränsar min tillvaro... jag gillar skog och natur men har trots idogt skogsluffande sen barnsben har jag aldrig sett en orm, annat än på Skansen. Därför har jag intalat mig själv att det finns inga ormar. Att folk ser orm i varenda buske måste alltså vara starkt överdrivet har varit min bestämda åsikt. Syns inte...alltså finns inte..! Tills nu.... Jag cyklar dagligen till jobbet i stan och väljer på morgonen den asfalterade cykelvägen. På hemvägen brukar jag välja den gamla grusvägen genom skogen och njuta av naturen. På vägens vänstra sida reser sig ett berg som jag härmed döper til ormberget. Jag cyklade alltså i godan ro och njöt av det fina vädret, samtidigt kikade jag åt sidorna för att kolla efter björn som med jämna mellanrum brukar vara synlig i området. När jag så slängde en blick framåt så ve och fasa....är jag bara några centimeter från att cykla på en huggorm. Jag hann komma ihåg grannen som cyklade på en orm och fick den mellan ekrarna i framhjulet vilt huggande. Jag klarade mig med en hårsmån och först 300 meter senare kom chocken. Detta hände veckan före midsommar och sen gick jag på semester. Bilden av ormen har jag haft på näthinnan när jag blundat. Några gånger har jag kört med bil samma väg och inga ormar har synts till. Nu har jag premiär cyklat samma väg....... Det var förenat med en viss fasa och jag släppte inte framhjulet med blicken och det gick bra. Inga ormar låg och solade. Läste på NSD att ormar har torgskräck och vanligtvis undviker öppna platser. Så nu är det bara att köra på. Om jag nånsin cyklar på nånting blir det i alla fall inte en orm. Möjligen en björn men det må då vara hänt.
SÅ nu vet ni som läser här ORMAR FINNS
Visst finns det ormar, såg till och med två under samma vecka. Den ena var dock överkörd som tur var (på en skogsbilväg!). En alldeles levande orm såg vi på en tur till ett område med mycket hällor och sten, alldels nyömsad - det gamla skinnet låg intill. Den äldre sonen stod alldeles intill ormen när vi upptäckte den, men själv såg han inte var den var, och visste inte var han skulle ta vägen när vi var flera som ropade på honom från olika håll... Han har fått ormskräck som nog blir svår att bota. Vi var på Frösö zoo några dagar senare och han vägrade att gå förbi glasmontrar där det fanns ormar, och skulle ABSOLUT inte titta.
Nej, jag gillar inte heller ormar! Jag är också mycket i skogen men jag har inte sett orm tidigare sådär slingrande omkring på marken. De ormar jag sett, både döda och levande, har faktiskt varit just på skogsbilvägar - så fortsätt du att ha koll på framhjulet...
Kul att höra från dig. Men vad tråkigt att sonen träffat orm. Känner stor sympati med honom, så ung och redan insett vilka fasor som finns här i världen. Tipsa honom om gummistövlar... det är idiotsäkert. Har själv köpt ett par splitternya för höstens luffande i skogen.
Det är några år sen jag såg en orm senast. Sist det begav sig var i hjortronskogen. Jag satte ner handen för att plocka ett stort vackert bär när jag upptäckte en slingrande orm alldeles under handen. Konstigt nog blev jag inte så rädd strax. Blev lite skakig först efter några minuter. Roligt förresten att höra av er Madonna och A-K. Karin.