Madonna

Denna sten har jag i min ägo. Det lär vara en sk "Sejte" en slags symbolisk skyddsgud som är av samiskt ursprung. Mormorsmor Maria Charlotta Nilsson född 1857 var den som fick den en gång i tiden.
Maria Charlotta var sk. jordemor eller barnmorska. Hon ryckte ut till hemmen när det var dags för födsel. En gång blev hon efterskickad till en lappkvinna som inte kunde föda normalt. Kvinnan hade legat sjuk i flera dygn i svåra smärtor och var svårt medtagen och nära att dö. Maria konstaterade att barnet låg felvänt och satt fast. Hon lyckades med att händerna gå in och vända barnet och förlossningen kunde fortgå. Det blev en stor och kraftig pojke enl berättelsen. Modern överlevde också men några fler barn blev det inte. Jag tror att det var någonstans mellan Pålkem och Gällivare. En mäktig och rik samefamilj som fick den viktiga arvtagaren.
Efter en vecka kom fadern med en slaktad ren till Maria och efter en tid fick hon även denna underligt formade sten som skulle skydda och ge henne "tur" i hennes gärning. Stenen skulle också gå i arv till äldsta dotter i kommande släkten. Maria Charlotta dog 1937 80 år gammal. Sedan dess har mormor och mor ägt den och nu står den hemma hos mig. Själv har jag både dotter och dotterdotter så arvet är säkrat.
Jag tycker den är ganska söt..... ser ut som ett huvud och väger säkert 50 kilo.
Nu har det slutat regna........

 Är för tillfället i Härnösand/Vårsta på kurs.
Bilden föreställer Jesus med Marta och Maria. Mycket vacker när solen lyser genom blyinfattningen. Omgivningen är också skön ialla fall i det vackra väder som råder för tillfället. 
Tyvärr är min fot fortfarande i ett icke helt brukbart skick annars hade jag tänkt mig att söka efter kantareller som lär finnas i omgivningen.
Så just nu är jag som Maria..... sitter lugnt och lyssnar och låter Martorna sköta allt praktiskt. Det är nyttigt för mig att öva på det. Solong....

          
En bruten kvinna.... Hjälpte maken att avvarka några björkar igår och när allt var klart och jag lufsade in i storstövlarna trampade jag snett och så var olyckan framme.
Vristen ser ut som en fotboll och jag har så rakarns ont att det inte går att beskriva. Men nejdå inget syns på röntgen. Men jag känner ju att det är brutet där inne. Det är bara skit med röntgenutrustningen nu för tiden.  Så nu hoppar jag med livet som insats på kryckor. Hipps vips har jag brutit nåt annat.  Sonen säger att jag har fel teknik, inte vet jag men svårt är det.
Nu skall jag mobilisera för ett stort projekt nämligen duscha och tvätta håret. 
Det är den där ormen fel alltihop. Ormskräcken gjorde att jag tog storstövlarna i stället för nåt lättare skodon alltså är det ormen som ligger bakom allt. Det kallas projektion med ett finare ord.
Hej hopp till duschen